TRAPPAN...

Ännu en semesterdag utan∼ måsten∼ ligger framför mig...

På väg ner för vår gamla knarriga trappa,
älskar när jag går nerför dessa 90 år gamla trappsteg
och tänker på att så många har gått här innan mig,
för att precis som jag starta morgonkaffet...

Känner att det är en förmån att någon gång få bo i ett gammalt hus,
ett hus med ∼själ & hjärta∼ Känslan av att någon annan har upplevt
både lycka och sorg finns på något sätt i väggarna!

Tänker att det är någon för väldigt länge sen som köpte
hem denna fantastiska lampfot
 (lite ironi här ∼vet inte om jag själv valt just denna modell på lampfot∼) 
och skruvade fast den på trappräcket...
antagligen väldigt NÖJD med resultatet!
Varken maken eller jag har mage att ta bort henne,
det känns som hon är gjord för denna plats, så länge vi bor här
stannar hon kvar!

Nu tar jag mitt kaffe och mina hundar och
smyger ut i trädgården och NJUTER
av värmen, solen och lugnet.


HOPPAS NI ALLA FÅR EN FIN DAG